måndag 6 december 2010

Smile

Fick för ett tagsedan en inbjudan på fb till "Smile at a stranger day". Tanken är att denna inbjudan skall spridas världen runt och bli en "internationell erkänd dag" som det står beskrivet på sidan. Eventet går ut på att man skall le åt någon/några man inte känner och kanske på så sätt förgylla deras dag. Jag tycker det är ett jättefint event, som kanske inte bara borde innefatta en dag.

Så kom jag att tänka på när jag själv är nere och inte tycker att jag kan något. Då brukar min kära mamma säga till mig vad hon beundrar hos mig. Även om jag inte alltid vill lyssna, så värmer det. Och någon gång under förra veckan så la jag ihop ett plus ett.

Jag har många otroliga vänner, som jag beundrar för många olika saker, men jag säger det aldrig till dem. Och de behöver ju faktiskt inte vara nere eller ledsna för att jag skall göra det. För hur man än mår, så är det klart att man blir glad av att veta att någon annan beundrar en för något.

Det är helt enkelt min rörelse, inte att le åt en främling (vilket jag uppmuntrar), utan att berätta för någon vad du tycker är bra med dem. Kanske blir det svårt att gå runt, ringa runt till alla sina vänner, men säg det till kanske, tre. Det behöver inte vara de närmaste, och det behöver inte vara någon du känner. Det handlar bara om att sprida lite glädje. Och om jag inte berättar för alla mina vänner att jag beundrar dem, så ska ni veta att jag gör det, för det finns något i alla jag känner som är fantastikt. Så nu vet du, att det finns åtminstone en som beundrar dig.

love 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar