vakuum

För mig står världen stilla, allt är ett vakuum. Mat är något jag får tvinga i mig och sömn är bara oregelbundet blandat med panik. Tankar svävar in och ut ur mitt huvud.
Utanför fortsätter livet och jag kan inte förstå. Jag kan inte förstå att folk inte står på gatorna och gråter, att inte alla flaggor hänger på halvstång. Varför ringer inte kyrkklockorna, hur kan allt fortsätta som det alltid har varit när allt är annorlunda? När hon inte längre finns..

Jag vet att jag måste gå tillbaka till att leva snart, jag borde det. Men allt som heter ska och måste och borde vill jag inte. Jag vill stanna i mitt mellanläge, mitt vakuum, för då är det inte lika verkligt.

När jag skriver får jag ut mig lite av allt, det känns bra att få uttrycka det. Så med massor av kärlek och tack till alla er som finns där...

Becka

...

För en vecka sedan var jag instängd i en låda, en liten låda. Den var precis så jag kunde få upp armarna och banka på locket, men jag gjorde det inte. Inuti mig steg paniken, tryckte ner mig på knä fastän jag stod upp. Jag skrek, grät, slogs, kämpade och dog, men bara på insidan. För jag visste att om jag inte andades lugnt så skulle luften ta slut, luft som jag ändå inte kunde andas, inte ville andas.

Jag var under vatten, men inget av det lugn som brukar infinna sig under ytan existerade. jag kippade efter andan och kände mig inte viktlös utan sjönk som en sten. jag försökte skrika men inte ett ljud nådde ytan.

Mitt hjärta är inte brustet, det är av på mitten och försvinner inåt min bröstkorg imploderar och min insida är tom. Jag var arg, så fruktansvärt arg, men hade ingen att vara det på. Nu håller jag bara andan.

Jag håller andan och försöker att stå på mina ben, försöker att få dom att inte ge vika för sanningen. Jag tänker inte för jag klarar det inte, jag blundar. Någon hamrar, slår, misshandlar det lilla som finns kvar av mitt hjärta, det som inte dött. Hon var en del av mina mål och drömmar och nu går det inte längre, det är försent. Så jag håller andan, så hårt jag bara kan, för gör jag inte det, släpper jag efter för en sekund, så kommer mina molekyler att släppa taget om varandra. De atomer jag består av kommer att skingras och jag kommer att lösas upp, och jag har inte styrkan att dra in dem igen.

Jag är förlamad, döv och stum. Jag orkar inte, mitt hjärta är brustet.

Idag är dagen

Idag är dagen jag inte ville vakna, men gjorde det alldeles förtidigt, idag är dagen som jag varit rädd för, även om jag visste att den skulle komma. Idag är dagen som förändrar hela mitt liv, och jag är inte redo.

Idag är dagen mina ögon inte kommer sluta rinna,mina tårkanaler skaver och mina kinder ömmar. Idag är första gången jag lyckats skrika högt. Det är dagen som jag slås av samma insikt om och om igen, dagen då jag inte vill låtsas om det, när jag inte kan fatta det. Det är en dag med panik och sorg, trötthet, chock...

Idag är dagen jag borde tänka bakåt, men tänker frammåt på allt vi inte fick. Idag är slutet, slutet på allt och början på ngt nytt, något jag inte vill vara med om.

Jag är inte redo, jag är rädd och vilse. Idag är dagen då jag upprepar att det inte är dax om och om igen. Och idag är dagen jag än en gång kallar in trupperna, det tunga artilleriet, för det här är en kamp jag inte kan vinna själv.

idag är dagen, och det är fan ingen bra dag.

Stark?

Jag är trött, trött på att vara sjuk, trött på att ha ont, trött på att det inte finns några jobbtider och framförallt på att bara ligga hemma och försöka bli frisk!
För självklart är jag inte frisk, nej nej, halsen har skitit sig igen. Så nu ligger jag här hemma med min katt och funderar på ngt som jag tänkt på många gånger förut.

Vad är styrka? inte fysisk, utan mental. Vad kännetecknar en stark människa?

Är styrka att gå efter sin dröm och aldrig ge upp, oavsett vad det kostar en? Att inte gråta när man håller på att spricka? Att träna fast man är sjuk?

Egentligen tror jag inte att jag undrar så mycket om styrka, utan om svaghet.

Jag känner mig sjukt svag när jag mår dåligt, jag känner mig löjlig för att jag har ont i benet när det knappt är en skråma (lyckades få en skena där igår). Jag känner mig svag för att jag inte kan träna och är jag ledsen biter jag ihop så hårt jag kan tills jag kommer hem ,och kan jag så låtsas jag vara glad, för att jag tror att det gör mig starkare.

Jag vet att jag tänker helt fel, men vad man vet och tänker går inte alltid ihop med hur man känner. Att känna mig svag är något jag är bra på. För några årsedan såg jag mig själv som en ganska stark individ, vilket jag inte gör längre. T är min förebild, jag önskar att jag hade hans styrka och beslutsamhet. Ironin i det är att han ofta säger att jag är så mycket starkare än honom.

Får jag filosofera så tycker jag nog att styrka är att komma igenom något även om man kanske inte valt själv, som en olycka, och ha lärt sig något. Överlevt när det känns som att man går sönder och i slutändan kunna hålla huvudet högt. -som sagt, filosoferande. Skriv gärna vad ni tycker!!

Sjuk kärlek :p Becka

Materiell lycka, SW feber och tillfrisknande

Materiell lycka! Jag vet att men inte "ska" bli överlycklig av en ny telefon, men HTC Hero är heeelt fantastisk. Får kort på alla mina kontakter bara genom att länka dem till Facebook, så enkelt och så smart! Kan inte låta bli att greja med den hela tiden, tyvärr får jag lite lite medelanden för tillfället (liten hint ;p ) och eftersom jag inte har Internet till den när jag inte är i huset kan jag inte göra så mycket mer än att prova alla inställningar om och om igen.

Febern har försvunnit och jag har nästan inte ont i halsen längre (skall tom gå på lite imorgon) men har däremot slagits av star wars feber! De har visat alla (den sista går imorgon) på 4an de senaste dagarna och jag har fastnat helt, har ju inte gjort så mycket mer än att ligga i soffan. Jag är helt fascinerad av hur bra de fått filmerna att gå ihop! Även insett att om det är någon av mig och T som är Star wars nörd så är det jag, han har knappt sett filmerna! (har en känsla av att det är här S hade sagt "det har inte jag heller")Inte träffat bilen ordentligt på så länge så jag kommer knappt ihåg längre!

Annars är jag väldigt besviken på att de inte visar "trettondagsafton" ikväll, är ju lite av en tradition. Som ni ser så har jag inte fått så mkt mer inspiration idag, trots att jag faktiskt varit utanför lägenheten.

Massor med kärlek, Becka

inget kul

Sjuk sjuk, och så uttråkad. Dock har jag precis fått min nya mobil, en HTC Hero , men då jag inte har internet på den ännu så är det inte lika kul. har även lyckars smitta T så vi har bara vart hemma och inte gjort ett skit hela dagen. Detta skulle vanligtvis varit roligt men då vi båda mår dåligt så orkar vi inte göra ngt, inte ens gå på en promenad.

Jag har inget klokt att skriva idag (om jag någonsin har det :p) inte lyckats synka mina kontakter med mobilen heller, så skickar ni sms skriv vem det är från.

Håll tummarna för att jag blir frisk snart, om inte annat så jag får lite inspiration att skriva från!

kärlek Becka

två elitidrottare och ett förhållande

Då både T och jag är elit idrottare, på is, spelar det självklart en stor del i vårt förhållande. Från början såg jag mest fördelarna. Jag var 18 år när vi träffades och hade idrottande vänner som blivit dumpade för att sporten tog för mkt tid. Så självklart tyckte jag att det var enklare med en kille som idrottade och blev glad när jag föll för en.

Men det har många fler sidor, både bra och sämre. han ber mig aldrig stanna hemma från en träning, för han vet att det aldrig skulle hända, problemet är att jag kan ju inte heller göra det, och visst finns det stunder då man vill.. Sporten kommer för oss båda först tidsmässigt och det är båda med på.

Jag har alltid någon som jag kan diskutera motgångar med, såväl mentala som fysiska. Problemet när någon av oss blir sjuk är ju bara det att vi inte kan vara nära varandra, den andra får ju absolut inte bli smittad.

När man inte har lika många träningspass på sommrarna har man alltid någon att gå och gymma med, eller som tvingar en ut och springa. Det är inte heller bara jag som packar ner joggingskorna till solsemestern (och inte använder dem). Dock är vi båda så himla tävlingsinriktade, och dåliga förlorare (vilket inte behöver hänga ihop med att vi är idrottare) så när vi spelar spel, tex som kubb, måste vi vara i samma lag för annars blir vi så oense.

Det finns många många fördelar med att ha en pojkvän som tränar och elitsatsar, antagligen fler fördelar än nackdelar och jag vill inte ha det på något annat sätt. Men det finns också ett väldigt stort minus, träningstiderna.

Bara hur jag tränar gör mig begränsad och när jag har tränat klart så börjar ofta han, eller tvärtom. Att jag har en ledig kväll innebär inte att han har det och då försvinner 80% av glädjen i att vara ledig.. men men, så långt har det ju funkat så det är bara att kämpa på och fortsätta att stötta varandra.

Massor med kärlek... Becka

GOTT NYTT ÅR!

Ett nytt år, ett nytt decennium, en ny start!
Varje nyår brukar jag tänka bakåt på det gångna året och komma ihåg de bästa stunderna. Självklart är det enklast att se det som hänt senast, därför får jag alltid tänka efter ett tag, men här kommer den, listan på några av mina highlights under året;

• Alla underbara vänner, gamla och nya som jag kommit så mycket närmare.


• Fontänbad i Zagreb!


• En underbar resa till Turkiet med världens bästa man.


• mammas stora 50-års fest.


• Jag har fått ett jobb (vilket är en klar förbättring då jag inte fick ngt sommarjobb)


• Vår underbara underbara katt Tillta.


• Alla mina pojkar på Chalmers.


• Den där kvällen med E på tjörns klippor


• Jätte jätte brunchen jag och T hade


• Midsommar!!


• Påskafton och påskdagen på landet med mina underbara syskon.


• Boråsdjurpark överraskningen T gjorde för mig.


• Att lägenheten är så fin och att jag bor där med min bästa vän.

Men nu är det ett nytt år och nya saker att se fram emot. Det började perfekt med många nära vänner och en väldigt god middag. Tack alla för igår, mycket mycket kärlek och hopp om en perfekt nytt år, Becka