Stark?

Jag är trött, trött på att vara sjuk, trött på att ha ont, trött på att det inte finns några jobbtider och framförallt på att bara ligga hemma och försöka bli frisk!
För självklart är jag inte frisk, nej nej, halsen har skitit sig igen. Så nu ligger jag här hemma med min katt och funderar på ngt som jag tänkt på många gånger förut.

Vad är styrka? inte fysisk, utan mental. Vad kännetecknar en stark människa?

Är styrka att gå efter sin dröm och aldrig ge upp, oavsett vad det kostar en? Att inte gråta när man håller på att spricka? Att träna fast man är sjuk?

Egentligen tror jag inte att jag undrar så mycket om styrka, utan om svaghet.

Jag känner mig sjukt svag när jag mår dåligt, jag känner mig löjlig för att jag har ont i benet när det knappt är en skråma (lyckades få en skena där igår). Jag känner mig svag för att jag inte kan träna och är jag ledsen biter jag ihop så hårt jag kan tills jag kommer hem ,och kan jag så låtsas jag vara glad, för att jag tror att det gör mig starkare.

Jag vet att jag tänker helt fel, men vad man vet och tänker går inte alltid ihop med hur man känner. Att känna mig svag är något jag är bra på. För några årsedan såg jag mig själv som en ganska stark individ, vilket jag inte gör längre. T är min förebild, jag önskar att jag hade hans styrka och beslutsamhet. Ironin i det är att han ofta säger att jag är så mycket starkare än honom.

Får jag filosofera så tycker jag nog att styrka är att komma igenom något även om man kanske inte valt själv, som en olycka, och ha lärt sig något. Överlevt när det känns som att man går sönder och i slutändan kunna hålla huvudet högt. -som sagt, filosoferande. Skriv gärna vad ni tycker!!

Sjuk kärlek :p Becka