Livet är hårt utan internet...

Man lever sitt liv, dagarna går och man uppdaterar sin blogg regelbundet. Man åker till USA, och håller fortfarande ganska så regelbundet på bloggandet, trots att man behöver gå 0,5km för att komma åt internet. Man flyger hem till Svealand, åker hem till lägenheten, hälsar på katten och BANG!! så smäller det (ungefär lika hårt som jag lyckades smälla in två bildörrar i mitt egna huvud igår)

Helt plötsligt står man där, med en pojkvän som gjort sönder den ena internetdosan, och har plötsligt inget internet alls! Det enda internet som finns är det som han använder i jobbet, och även kniper åt sig ganska så bra på kvällarna. Och de stunder som han väl lämnar datorn vill ju jag inte gräva ner mig i den utan faktiskt socialisera lite. Så då sitter man där, de dagar man är hemma, och kan inte kolla upp jobbtider, inte kolla fb, inte leta skvaller och verkligen inte blogga!

Ibland försöker jag gå in på grannarnas trådölsa via mobilen, typ när T reser bort över några nätter. detta resulterar i att mobilen får ligga helt stilla på bordet medan jag försöker trycka på den utan att nudda den. Helt enkelt, kanske dax att skaffa ett eget..? (ja, dax med x;) )

Man brukar prata om hur folk kunde klara sin innan mobilen, men innan internet då? Hörde att första gången man faktiskt lyckades få två datorer att kommunicera slutade med att den ena kraschade direkt efter kontakt. Tänk om de lagt av då?

Vad är svårast att klara sig utan, mobil eller internet?

Nu är jag iaf hos M och S, ska äta lite lunch om 50 med Sn. Kan förövrigt rekommendera den nya marabouchokladen, Polka, som jag värmer upp magen med innan lunchen :)

Kärlek Becka