Det var perfekt. Solen sken och båthamnen var frusen. En bit ut kunde man skymta havet och öarna. sist jag var här var det med henne. Då var havet i uppror och vinden kunde inte tygla sig. men inte denna dag, denna dagen var perfekt.
Men trots det lugn naturen beslutat sig att uppnå, endast denna dag,så var det kaos i mig. jag vet inte hur bena bar mig den dagen, jag förstår inte hur jag kunde motstå impulserna att skrika, gråta högt.
Det han sa var så vackert, så vackert att det knäckte mig. jag kunde inte titta upp. Men när jag lyckades lyfta mitt huvud såg jag snön, isen och solen bakom kortet på henne. Jag funderade på om hon var där, om det var hon som fick snön att trilla från taket.
mot slutet började molnen komma och när det var över var solen helt borta. utanför fönstren var det kallt blått men där inne var det fortfarande varmt. Varmt av alla ljus som tänts men framförallt av all kärlek. Kärlek till den enda person som inte var där.
Hon saknas mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar