Min fantastiska mormor är fortfarande pigg och kry. Min underbara farmor gick tyvärr bort för drygt två veckor sedan. Idag är annonsen i GP, därför vill jag också skriva min hyllning till en av mina bästa vänner och förebilder här. Så, till världens bästa farmor
Nu är du en solstråle,
som torkar tårar från vår kind.
En krusning på ett öppet hav,
en dal, ett sus, en vind.
Du är trösten i vårt hjärta,
som får oss att tänka på allt vi haft.
Rösten som viskar minnen,
får oss att le och ger oss kraft.
Alla skratt och allt vi gjort
är minnen som vi har,
Älskade lilla farmor, du kommer alltid leva kvar.
Rebecka 2/2 2010
Vi var ett ganska så udda par när vi gick på stan tillsammans. Min farmor i sina gympaskor som knappt nådde upp till min axel där jag gick i högklackat. Från en främlings perspektiv hade vi nog inte så mycket gemensamt då vi inte var speciellt lika till utseendet, klädsmak eller ålder. Men vi hade, och har, hela mitt liv gemensamt.
Några av mina tidigaste minnen är tillsammans med min farmor när hon hämtade mig från dagis. Jag såg alltid fram emot de dagarna då hon skulle komma och jag skulle ta på mig "lollerollen" (overallen) och åka till "roffären" (affären) och köpa "sprutglass" (strutglass).
Varje år gick vi på bio tillsammans och såg den senaste disneyfilmen (det var då det fortfarande bara kom en ny om året) och varje jul var vi så stolta när de visade ett klipp på Kalle och vi redan hade sett filmen. Fortfarande får vi varje jul biobiljetter av farmor.
Under min uppväxt fick farmor mig att springa alla möjliga lopp, så som lilla göteborgsvarvet, vårruset mm. Ett lopp sprang vi t.om tillsammans. Min farmor var som sagt väldigt sportig, jag kommer tex aldrig kunna slå hennes tid på Göteborgsvarvet (ens om jag faktiskt springer det). Det är knappt att T gör (och han kan det där). Vi var funktionärer tillsammans på olika arrangemang och vi var flera gånger iväg och kollade på friidrott tillsammans.
Det är ingen underdrift att säga att min farmor var mitt största fan när det kom till konståkningen. När jag var yngre och åkte iväg till Stockholm och Jönköping för att tävla var det alltid hon som följde med då mamma och pappa behövde vara hemma med syskonen. Hon hade alla möjliga saker för att göra ljud med på tävlingar och hon höll sig alltid uppdaterad. Min dröm när jag bestämde mig för att börja i Surprise var att hon skulle få se mig ta ett VM guld, tanken på att det inte kommer hända skär i mitt hjärta..
När T kom in i bilden spenderade vi flera kvällar på att prata om honom över ett glas rött. Jag är evigt tacksam att hon fick lära känna honom, att de fick känna varanda, och jag vet att hon älskade honom. Farmor intresserade sig även i hans sport,läste alltid hans matchresultat och gick på hans matcher tillsammans med mig (ärligt talat var det hon som fick dit mig ibland, förlåt älskling)
Farmor kunde inte laga mat, annat än pannkakor och en fantastisk god skinkrätt som hon bjöd hem oss på en gång om året. Men tillbaka till pannkakorna, jag minns en gång, jag var kanske sju och jag skulle sova över hos henne. Vi skulle göra pannkakstårta, först pannkakor med köttfärs emellan, och till efterrätt med glass och sylt. Jag hade aldrig ätit något så gott! köttfärsen var bara stekt med salt och peppar, men jag tyckte den var fantastisk! De senaste åren har vi istället (för att göra de avancerade receptet ovan) börjat gå ut då och då och äta middag eller lunch, gärna med ett glas rött till. Kvalitetstid som nu betyder så väldigt mycket.
I studentpresent fick jag en resa till Malta tillsammans med farmor. Jag var där och konfirmerade mig och hon hade varit där några år tidigare, så vi tyckte det vore kul att åka dit tillsammans. Jag kan prata om den resan hur länge som helst, skriva sida efter sida, för vi hade så kul. Gjorde så mycket tillsammans, åkte runt, tog kort, åt gott, solade och badade men jag sparar det till någon annan gång.
Istället skall jag berätta om nyåret 07/08. Jag och T hade middag i mina föräldrars hus, vi var ca 12 pers sammanlagt och då jag visste att min farmor inte hade något för sig så hade jag frågat om hon ville vara med. Egentligen var jag ganska så nervös för att farmor skulle komma, jag kände inte alla och visste inte vad folk skulle säga, men jag lugnade mig med tanken att det är viktigt för mig att hon kommer. Farmor kom precis när vi skulle äta och blev med en gång ivägdragen av någon att sitta på andra sidan bordet från mig. Det visade sig, såklart, att min oro var helt obefogad, alla älskade henne. I slutet av kvällen kallade alla henne för farmor och jag tror det var det bästa nyår hon haft på länge.
Men det bästa jag har från min farmor är de små minnena, vardagsminnena som kommer fram då och då. De gånger jag vet vad hon hade sagt och gjort, vad hon hade tyckt. Därför så vet jag att här hade hon bett mig hälsa till alla mina vänner som hon kände, så som hon alltid gjorde.
Farmor gifte sig aldrig men jag hoppas att hon aldrig kände sig ensam för hon var, och är, älskad av många. Hon pratade sällan om sina egna känslor, men jag vet att hon hade en otrolig kapacitet att älska. Jag kan inte säga att hon var en krutgumma, för hon var inte gammal, och för mig var hon ännu yngre. Men hon var väldigt stark.
Det är väldigt jobbigt och känns konstigt att sitta här och skriva en text i dåtid om min, för mig, väldigt levande farmor. Jag kan inte förstå att hon är borta och när jag väl gör det så vet jag inte hur jag skall klara det. Vi fick så oerhört mycket, men inte tillräckligt med tid. Det fanns så mycket kvar att göra, så många planer kvar.
Jag fick den där sista stunden, den man vill ha för att säga det båda redan vet, men man vill att orden skall vara sagda högt, att de ska ha fått liv och finnas där ute föralltid.
Hon sa att vi har våra största äventyr tillsammans kvar.
Därför, min bästa vän, min fantastiska lilla farmor, säger jag inte hejdå, för vi har så mycket kvar att göra, och jag vet att du är med mig...
Underbara minnen =)
SvaraRaderaKärlek till dig min vän!
SvaraRadera