Jag går in på toaletten, tvättar händerna, fixar till mig.. och så kollar jag mig i spegeln. Det kan vara en glad jag som tittar tillbaka men så möter jag min egen blick.
Bilder passerar i revy som om jag just hoppat från ett höghus. Oftast börjar det med minnen, vardagssaker, sen kommer bilder på allt som skulle bli men aldrig kommer inträffa. Plötsligt vaknar jag upp igen, min blick får ännu en gång fäste, och det som kändes som timmar var bara sekunder. När mina ögon än en gång möts inser jag att jag slutat andas och jag tar ett andetag. Men inte ett som fyller mina lungor, jag drar ett andetag som säger -hjälp, jag vet inte hur jag skall kunna ta fler.
Så tvingar jag mig själv att tänka på något annat, för gör jag inte det sugs jag in i ett svart hål. Jag slår bort ögonen från mina egna och sätter på ett leende på mina läppar. Från början var jag glad på riktigt och jag kan komma tillbaka dit så länge som jag inte står kvar framför spegeln.
För jag inte kan se mig själv i ögonen, när jag gör det ser jag förbi min egen glädje, och det som ibland bara är min egna fasad..
Jag är rädd..
kärlek Becka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar